Tro mig, Ibland vill jag bara falla ner på knä. skrika, gråta, slå !

Det har gått över 6veckor nu.  Jag tänker varje dag. Jag har fortfarande inte förstått. Nadja hade en underbar pappa som tog hand om henne. Som busade med henne & fick henne att skratta så hysteriskt! Jag tog beslutet att vi skulle flytta isär o hade förhoppningen att vi båda skulle må bättre av det. Att vi kanske någon gång skulle hitta tillbaka till varann.  Vi pratade om en framtid ihop, men vi kände att vi behövde egen tid. Helt plötsligt försvann han. En semester på en vecka skulle det vara? Men han kom aldrig tillbaka. Han skaffade sig en ny flickvän, och därefter en annan flickvän. Jag kan ALDRIG förstå hur man kan göra så mot sitt barn? Jag ÄLSKAR min dotter mest av allt, jag skulle göra allt för henne, jag skulle offra mitt eget liv! Jag skulle aldrig någonsin klara av att vara ifrån min fina. Men hennes pappa väljer helt plötsligt att inte vara pappa längre, att bo 120mil ifrån Nadja. Även när han har flera tusen, så skiter han rent ut sagt i att komma o hälsa på sin dotter. Han lägger pengar på mobiltelefon & en massa annat? Inte ett öre på sin dotter. VARFÖR!? Älskar han inte våran dotter? ;(  Hur kan man som förälder inte älska sitt barn?;o  Varför gör han inte Allt för vårat barn?  Varför går allting annat före?..  Hur fan kan han säga att han är lycklig där? I ett liv där hans eget barn inte ingår !

Det är som ett stort jävla hål i mitt hjärta!  Att se hur du behandlar Min dotter förstör mig. Jag kommer aldrig acceptrera, förlåta, förstå.   Jag trodde inte det här om dig !

Hur kan inte detta göra dig lycklig?.. Hur fan kan någonting annat vara bättre/viktigare än din egen dotter?